Vargmysteriet

I Svensk Jakt nr 5, år 2009, skriver Torsten Mörner på sidan 28 under rubriken ”Vargjakt och genetik”, citat:

”Förslaget om invandring och eventuell flyttning har inom Jägareförbundet beretts av vårt rovdjursråd och ska på detta sätt vara väl förankrad i organisationen.”

Den 24 juni 2009 genomfördes ett möte i Dalarnas Jaktvårdsförbund. Kallade till mötet var styrelseledamöter i länets kretsar.
Den som kallat till mötet var ordföranden Thomas Björklund. Bland mötesdeltagarna fanns också styrelseledamoten i Dalarnas Jaktvårdsförbund,
Lars-Erik Kalles. Han berättade att han är ledamot i Jägareförbundets rovdjursråd samt deklarerade öppet att

”Jag är medlem i Jägareförbundets rovdjursråd men har aldrig kallats till något möte för att diskutera flyttning av vargar eller införsel av vargar”

Det är uppenbart att någon av herrarna ljuger!
Vem utav dem är det som inte håller sig till sanningen?

Gagnef 2009-08-17

Carl Andersson, ordf Gagnef-Mockfjärds JVK

Svenska Jägareförbundets rovdjursråd
Ordf               Torbjörn Lövbom
Sekr               Gunnar Glöersen

Ledamöter:
Karl-Evert Hellsén                 X län
Roland Kylén                        S län
Tomas Andersson                T län
Lars-Erik Kalles                   W län
P O Bergström                      Samverkansområdet Norr
Peter Eriksson                      Samverkansområdet Norr
Stig Strandberg                    Samverkansområdet Syd
Göte Johansson                    O län

Jägarnas Riksförbunds stora dilemma

- vad hände inom Jägarnas Riksförbund mellan 19 mars och 2 april 2009?

Den 19 mars 2009 inlämnade Jägarnas Riksförbund ett yttrande över Naturvårdsverkets redovisade rapporter
•    Förvaltning av varg
•    Förslag till åtgärder som kan stärka vargstammens genetiska status
•    En modell för ett utökat regionalt ansvar för rovdjuren

I det yttrandet, som undertecknats av generalsekreterare Per Wanström och konsulent region mellan, Kjell Dahlin, kan man bland annat läsa att:

”Utgångspunkten för Jägarnas Riksförbund är att de vargar som idag befinner sig i Sverige är en del av en mycket stor östlig population, som nu befinner sig i den västligaste delen av sitt möjliga utbredningsområde.

Jägarnas Riksförbund anser mot bakgrund av ovanstående att den grupp vargar som idag etablerat sig på den skandinaviska halvön, felaktigt benämns skandinavisk vargstam.

Jägarnas Riksförbund anser att det i rådande läge inte finns några hållbara biologiska skäl för den försiktighet som präglar Naturvårdsverkets rapport.

Jägarnas Riksförbunds grundinställning är att de vargar som idag befinner sig i Sverige är vargar som har sitt ursprung i den stora östeuropeiska populationen utan släktskap med den ursprungliga skandinaviska vargstammen, och att de därför ska hanteras utifrån detta faktum.

Att, som sker i Sverige, framställa denna i sammanhanget lilla utbrytargrupp från en stor stam i öster, som dels skandinavisk och dels utrotningshotad, är direkt felaktigt, då det rätta förhållandet är att de egentligen är en liten grupp, genetiskt tillhörig en stor stam utan genetiska problem. Artens bevarandestatus eller överlevnadsförmåga gränsöverskridande, påverkas inte på något sätt av hur många vargar vi har i Sverige.

Mot bakgrund av detta ser Jägarnas Riksförbund, med hänsyn till artens bevarandestatus, inte några skäl att till priset av kostsamma och etiskt tvivelaktiga mänskliga ingrepp i naturens ordning, genomföra någon av de i rapporten föreslagna förvaltningsåtgärderna nr 3 – 6. ”

Anmärkning: Eftersom detta är ett officiellt yttrande till Miljödepartementet torde det knappast vara
möjligt att förbundsstyrelsen varit ovetande om innehållet.

Läs hela här

Den 2 april skickas det ut ett pressmeddelande, ”Naturvårdsverket bör förbereda flyttning av varg!”,
undertecknat av bland andra Ulf Kallin, Jägarnas Riksförbund.

Den 2 april sänds ”Gemensamt kompletterande yttrande” till Miljödepartementet,
ett dokument som bland andra undertecknats av Conny Sandström, Jägarnas Riksförbund.

Här har någonting märkligt och allvarligt ägt rum under ett fåtal dagar.
De ledande personerna inom Jägarnas Riksförbund sprider offentligt diametralt olika uppgifter!

Läs hela här

Har det med det statliga anslaget till förbundets verksamhet att göra?
Styrs Jägarnas Riksförbund av Naturvårdsverket och Staten?

Vart tog demokratin vägen?

Nils Norlén, Koppom

– besvärande frågor som Jägareförbundet inte besvarar

Av Harry Fredriksson
Leksand i juni 2009

I januari 1978 anlände 7 stycken vargvalpar till Sverige från Köpenhamns Zoo.
Vargarna ingick i Svenska Naturskyddsföreningens ”Projekt Varg”.
Det sades allmänt att vargarna skulle sättas ut i norra Värmland.

Efter en tid i karantän i Bredared (Borås djurpark) försvann vargarna från karantänen.
Enligt uppgift från grannarna till karantänen hade djurskötaren sagt att vargarna körts till Värmland.

Vargvalparna kom till Sverige i januari, nedanstående flygfoto är taget i slutet av maj månad samma år:

Det som markerats med grön linje är synliga delar av ett hägn i Aamäckområdet, närmare bestämt på Kvarnhöjden söder om Sandsjöarna.
Man kan utläsa att hägnet är c:a 3-400 meter brett och c:a 2 kilometer långt. När de initierade pratade om denna plats så benämndes den för ”Lugnet”.
Ett ”utplanteringshägn” efter recept av Svenska Naturskyddsföreningens ”Projekt Varg”?

En uppförstoring av flygfotot visar hägnet tydligare (koordinaterna N 60˚ 05.607’  E O 13˚ 57.138’):

Det började pratas i bygden om detta hägn så det blev snabbt nedmonterat och flyttat till Aamäckhöjden.
Hägnet hamnade då mera svårtillgängligt och bakom en vägbom med dubbla hänglås.
På flygfotot från maj månad 1986 kan man urskönja samma stängsel men nu intill Aamäckhöjden (koordinaterna N 60˚ 08.032’  E O 13˚ 59.145’):

När jag fört fram frågor rörande detta hägn till Svenska Jägareförbundet så har svaren uteblivit.

När jag sedan fick rådet att läsa den blogg som Gunnar Glöersens skrivit 2009-06-17 på Svenska Jägareförbundets hemsida blev jag förvånad.
Jag tilläts dock komma med en kommentar:

”Det finns en stor skillnad mellan förbunden, Gunnar Glöersen! Det finns en stark misstanke om att Svenska Jägareförbundet medverkat till att vargen återkommit till de svenska skogarna. Motsvarande misstanke mot Jägarnas Riksförbund finns inte!”

Gunnar Glöersen kontrade då med
-    absurda mail
-    idiotier
-    du gör hela jägarkåren till åtlöje
-    din argumentation har för länge sedan passerat anständighetens gräns.
-    ingen kan försvara sig mot lögner.

En kort sammanfattning av flygfotografiärendet:
Civiljägmästare Johnny Rülcker har innehaft post som ledamot i Svenska Jägareförbunds styrelse under en lång följd av år.
Han har också under många år fungerat som ordförande för Svenska Jägareförbundets Forskningskommitté, och han är en av initiativtagarna till rovdjursforskningen vid Grimsö forskningsstation.

Johnny Rülcker tillsändes en papperskopia av flygfotografiet från 1978 tillsammans med några frågor.
På uppmaning av Svenska Jägareförbundets jurist, Håkan Weberyd, polisanmäldes jag av Johnny Rülcker för ”olaga hot” och ”förtal”. Någon grund för denna polisanmälan fanns naturligtvis inte utan ärendet avskrevs.
I brev till miljökämpen Björn Gillberg skriver Johnny Rülcker att ”Jag höll också Jägareförbundets rovdjursansvarige, Rolf Brittas, informerad om situationen”. (Vilken förklaring har Johnny Rülcker till att Rolf Brittas skulle informeras om ett flygfoto? Rädsla för avslöjande och offentliggörande av utplanteringshägn/varghägn?)

Johnny Rülckers och Svenska Jägareförbundets ageranden och uteblivna svar i ärendet är mycket anmärkningsvärda!

Då åter till Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig i Svenska Jägareförbundet:

Gunnar Glöersen, tillåter sig att framlägga påståenden som ”idiotier” om flygfotografier.

Sanningen är trots allt den att flygfotografier är en odiskutabelt sann bild av verkligheten i det ögonblick de tas.
Här ovan har redovisats delar av flygfotografier tagna 26 maj 1978 respektive 31 maj 1986.

Att platserna lokaliserats är en följd av att personer som varit verksamma i Johnny Rülckers omedelbara närhet har berättat och pekat ut.

Den rådande situationen kräver att Gunnar Glöersen kommer med klarlägganden:
•    Är redovisade flygbilder och det som framgår av bilderna att betrakta som ”idiotier”?

Gunnar Glöersen kan i sammanhanget gärna konsultera Svenska Jägareförbundets Torsten Mörner, Håkan Weberyd, Rolf Brittas m.fl. och jag förutsätter att det kommer ett snabbt och uttömmande svar.